I de lugnaste vattnen...

Inte kunde man för ett ögonblick tro att team nollvisionen skulle hamna i konflikt med rättvisan. Jag menar, alla medlemmar är ju utbildade tillsyningsmän och för vårt idoga jobb (nåja) belönas vi med förmånen att få fiska gratis i fiskevårdsområdets vatten. Vi borde alltså vara ganska säkra, rent juridiskt sett. Men så är inte fallet. En stor och ful fisk vid namn DMCA gjorde en blixtattack och såg till så att Bloggerteamet släckte ett av våra blogginlägg med motiveringen att "det stred mot någons upphovsrätt". För alla trogna läsare (om det finns några) kan detta förstås verka märkligt vilket det gör även för oss och trots frenetiskt mailande för att få veta på vilket sätt vår fiskeblogg kan äventyra nåns upphovsrätt så står vi fortfarande lika oförstående här...

I övrigt är vintern här och det är snart dags för både lake, gädda och abborre. Tyvärr får vi nog inte rapportera om detta då DMCA kanske kan ha invändningar mot att vi använder ord i vår blog och det får man uppenbarligen inte. Det fria ordet är uppätet av den Amerikanska upphovsjätten!

Fy fan! //Team Nollvisionen genom Jan

Plötsligt händer det...

Tiden går... sommaren har varit slö och slapp för nollvisionens medlemmar (Jan och Emil). Undertecknad har haft två sommarkurser varav båda är avklarade och Emil har glassat runt i Mongoliet och Kina (dock inte i fiskeärenden).

Och helt plötsligt var där fint väder... och lite inspiration. Emils sms bjöd på många möjligheter: "Kan tänka mig id SUTARE eller KARP i o f GÄDDA eller ål. SUTARE kanske rudtjärn? BRAX? Det gemensamma är mete... Helst med feeder... Långtur med grillning?"
Efter ett samtal så bestämde vi oss för ål... Skulle vi ta ett "säkert" kort vid stora böckeln eller skulle vi chansa på något nytt? Flåsjön? Ottertjärn?
Arbetsuppgifterna fördelades och vi gav oss iväg ganska tidigt, runt 20-snåret. Väl framme så letade vi ut det "bästa" stället genom att testgå till de platser vi sett ut på nätet via eniro. Den bästa platsen var dock svår att gå till och den näst bästa var en stor häll så man inte kunde fästa spöna men alternativ två var dock så pass bra att vi bestämde oss för att prova där.

När all utrustning var på plats (vi färdas ganska lätt, förutom matsäcken) så började jag meta upp lite småfisk för att inte slösa på masken. Abborrarna och mörten är snabba att ta för sig och vi ville förhindra det. Två små (riktigt små) abborrar och en mört (krokad i buken) blev det. Tacklade det första med framändan av en halv abborre och kastade ut bland naten och näckrosorna. Emil tog andra halvan efter lite protester. Två spö var hade vi och snart var allt ute. Sjön låg i stort sett spegelblank och det enda som hördes var tranor, stor- och smålom samt några fiskmåsar.

Tiden gick, chipsen började ta slut men kvällen var fortfarande ung. Och plötsligt händer det, ett litet plingeling på vänstra spöet. Jag springer fram, lossar bjällran och tar spöet i handen. Sträcker lite på spöet för att se om fisken fortfarande har kontakt och ja, det har den. Fäller bygeln och gör ett mothugg och det är riktigt tungt. Konstigt tungt. Trögt går det. Jag fattar inte först vad det är. Fisken pressas upp till ytan och den rullar runt som en galning. När den kommer nämre inser jag... det är en ål!!! Emil håvar vant (nåja...) upp fisken och glädjen lägger sig som bomull runt oss. Vi har gjort det. Vi har riktat ett fiskepass efter en fisk och FÅTT fisk! Tadaa.

Den var svår (omöjlig) att hålla i så håll till godo. Ingen bjässe, kanske omkring 5 - 7 hekto. Fisken krokas av och släpps tillbaka. Klockan visar sig vara 22:05, tio minuter efter att bilden med spöna (ovan) togs. Kvällen ÄR ung. Vid halv elva tacklar vi om till mask och nu kan vad som helst hända.
Elden sprakar hemtrevligt och rätt vad det är slits linan av min spole. En snabb tjurrusning och sen... stilla. Jag är framme på nolltid, korven i ena handen, grillspettet i andra och brödet ligger slängt på marken. Det är ålanatt.
Tomt... vevar upp, tacklar om, kastar ut, sträcker linan och det hugger direkt. Försiktgt pill och sen borta. Vevar upp, tacklar om och slänger ut. Väntar... en storlom... en gädda vid bäckmynningen, ett pill på linan. Tar spöet, sträcker upp linan och väntar... mer pill... nu..kanske? Ja, jag tar den... rycker till, känner motståndet och sen borta...

Efter det händer inte mycket. Myggen försvinner, lommarna tystnar. En mört kliver på strax efter elva och vid tolv drar vi hemåt. Bästa perioden var den med lite ljus. Något att minnas kanske?

//Jan Linnér

Första kasten...

Det blev ingen ål sist... allt bara kommer i vägen. är det inte regn är det nåt annat.
Men igår var jag studieledig och vädret var underbart. Fick för mig att göra årets första kast.
Gjorde i ordning en ask med drag och spinnare. Visste inte vart jag skulle fiska men utanför min lägenhet satt Kim och han rekommenderade "amerika". Sagt å gjort, jag cyklade dit.

Vattnet var på vid kraftstationen. Jag slås av tanken att den numer alltid är av när mörten leker som intensivast. Ungefär som om man inte vill att de ska leka vid stationen. Istället tvingas de upp i den något skitigare "sketälven"... I en förlängning så tror jag att man kan få se en minskning av mörtpopulationen just på grund av det här. Men... det var gädda på gång nu.

Gjorde i ordning grejerna och eftersom det är grunt föll valet på ett vassdrag. Jag gjorde några kast och hade gäddor efter men, ingen ville ta. Efter lite prövande här å där bytte jag sen till en reflexspinnare. En tolvgrams, vit historia. Första kastet small det och en liten gädda kunde vevas till land. Några kast senare hade jag ett mycket bättre hugg men den ville inte vara med. Ytterligare några kast senare kom gädda nummer två.

Om man tittar noga så ser man att hon har bitmärken, förmodligen en gäddrelaterad olycka. det fortsatte hugga och helt plötsligt kom det en lite mindre, piggare krabat på spinnaren, årets första abborre var ett faktum. Kul att de kommit igång.

En ganska fin matfisk... om det bara varit fler... och att de inte varit tagna där de togs nu så. Men men. Jag fortsatte fiska och sammanlagt blev det fyra gäddor och två abborrar. Inga monster fångades men det var inte heller avsikten. Jag njöt av vädret och livet. Alla fiskar högg på denna spinnare, en "reflex" och alla släpptes tillbaka. 

Tenta på fredag och labbhelg lördag-söndag. Sen en tenta om en vecka igen. DÄREFTER börjar min riktiga fiskesäsong! :)

//Jan

Regn, regn och åter regn...

Det är kristi himmelsfärd, tillika första metardagen. Dessutom är det regn...
Vi är inte förvånade, vi har den effekten på vädret. Vi uttalade klart och tydligt vårt uppsåt. Vi skulle fiska ål. Självklart måste det regna då. Inte en dag eller två utan en halv vecka, bara för att vara på den säkra sidan att det inte blir nåt fiske. Men vi får väl se om vi inte trotsar vädret ändå. När allt kommer omkring så regnar det inte så mycket. Dessutom är det lätt att plocka mask nu, det kryllar av dem på vägarna och de har repat sig från vinterns vedermödor, tjocka och fina är de. Passar er ålar, snart kommer vi!

Årets första ålpass planeras!

Ålen är en mytomspunnen fisk och ett kraftpaket av rang och nu ska den första tas, eller i alla fall försöka tas. Team nollvisionen gör sig redo för möta upp, om vädret tillåter vill säga. men, det finns visst inget dåligt väder bara dåliga kläder?
Men, att sitta mitt i natten i hällregn tillhör inte favoritsysselsättningarna (för chipsen blir blöta) men vad gör man inte för konsten? Kanske vågar nån i predatorteamet, TeamLesjö följa med? Vi får se, jag ska i alla fall fråga nån. Resmålet är i alla fall Stora Böckeln utanför Lindfors alternativt Mången. Båda sjöarna dugliga ålvatten.

Ålen är fredad i stort sett i hela Sverige och vill du läsa mer om den kan du ta en titt på fiskeriverkets hemsida.

Maskhackning och mörtupptining, två viktiga saker att komma ihåg. På återseende //Jan, visionär

Nollvisionen tar form

Vi har pratat länge om det... att starta en blogg, alla andra har det ju, varför inte vi?
Men nu har vi det. Namnet har vi tagit från några av våra mest fruktlösa fiskeförsök. Vi vågar prova det omöjliga, i ändlös tystnad, snöstorm, gigantiska myggsvärmar eller bitande kyla efter arter som vi inte riktigt vet finns där vi fiskar... men vi har hört ett rykte och vi vågar som sagt. På senare tid har vi faktiskt ballat ur lite, fått fisk och haft oss.

Våra medlemmar är inte många, just nu, och våra mål är olika. Mitt (Jan) mål är att lyfta på ruda och sutare i år och att göra ett seriöst karpförsök. Allt annat är en bonus... 
Emil har lösa planer på att ta en gädda, 10+... men vart? Dessutom karp i "klubbvatttnet". Hur ska detta gå? Ja, följ oss i vår kamp mot förnuftet...