Och helt plötsligt var där fint väder... och lite inspiration. Emils sms bjöd på många möjligheter: "Kan tänka mig id SUTARE eller KARP i o f GÄDDA eller ål. SUTARE kanske rudtjärn? BRAX? Det gemensamma är mete... Helst med feeder... Långtur med grillning?"
Efter ett samtal så bestämde vi oss för ål... Skulle vi ta ett "säkert" kort vid stora böckeln eller skulle vi chansa på något nytt? Flåsjön? Ottertjärn?
Arbetsuppgifterna fördelades och vi gav oss iväg ganska tidigt, runt 20-snåret. Väl framme så letade vi ut det "bästa" stället genom att testgå till de platser vi sett ut på nätet via eniro. Den bästa platsen var dock svår att gå till och den näst bästa var en stor häll så man inte kunde fästa spöna men alternativ två var dock så pass bra att vi bestämde oss för att prova där.
När all utrustning var på plats (vi färdas ganska lätt, förutom matsäcken) så började jag meta upp lite småfisk för att inte slösa på masken. Abborrarna och mörten är snabba att ta för sig och vi ville förhindra det. Två små (riktigt små) abborrar och en mört (krokad i buken) blev det. Tacklade det första med framändan av en halv abborre och kastade ut bland naten och näckrosorna. Emil tog andra halvan efter lite protester. Två spö var hade vi och snart var allt ute. Sjön låg i stort sett spegelblank och det enda som hördes var tranor, stor- och smålom samt några fiskmåsar.
Tiden gick, chipsen började ta slut men kvällen var fortfarande ung. Och plötsligt händer det, ett litet plingeling på vänstra spöet. Jag springer fram, lossar bjällran och tar spöet i handen. Sträcker lite på spöet för att se om fisken fortfarande har kontakt och ja, det har den. Fäller bygeln och gör ett mothugg och det är riktigt tungt. Konstigt tungt. Trögt går det. Jag fattar inte först vad det är. Fisken pressas upp till ytan och den rullar runt som en galning. När den kommer nämre inser jag... det är en ål!!! Emil håvar vant (nåja...) upp fisken och glädjen lägger sig som bomull runt oss. Vi har gjort det. Vi har riktat ett fiskepass efter en fisk och FÅTT fisk! Tadaa.
Den var svår (omöjlig) att hålla i så håll till godo. Ingen bjässe, kanske omkring 5 - 7 hekto. Fisken krokas av och släpps tillbaka. Klockan visar sig vara 22:05, tio minuter efter att bilden med spöna (ovan) togs. Kvällen ÄR ung. Vid halv elva tacklar vi om till mask och nu kan vad som helst hända.
Elden sprakar hemtrevligt och rätt vad det är slits linan av min spole. En snabb tjurrusning och sen... stilla. Jag är framme på nolltid, korven i ena handen, grillspettet i andra och brödet ligger slängt på marken. Det är ålanatt.
Tomt... vevar upp, tacklar om, kastar ut, sträcker linan och det hugger direkt. Försiktgt pill och sen borta. Vevar upp, tacklar om och slänger ut. Väntar... en storlom... en gädda vid bäckmynningen, ett pill på linan. Tar spöet, sträcker upp linan och väntar... mer pill... nu..kanske? Ja, jag tar den... rycker till, känner motståndet och sen borta...
Efter det händer inte mycket. Myggen försvinner, lommarna tystnar. En mört kliver på strax efter elva och vid tolv drar vi hemåt. Bästa perioden var den med lite ljus. Något att minnas kanske?
//Jan Linnér
